Jacob Johan Anckarström (Kungamördaren)

Fråga de flesta människorna, vem mördade Gustav III? Så blir nog svaret Anckarström från dom allra flesta. Men här tänkte jag inte skriva om Kungen. Jag tänker inte heller skriva om konspirationen eller hur dom lyckas med konststycket att ta fast mördaren, utan här skall jag skriva om tiden efter tillfångatagandet och till avrättning.

Jacob Johan Anckarström föddes den 11 maj 1762 på Lindö gård Vallentuna. Till yrket var han Kapten i Livgardet. I den slutplädering som gjordes av åklagare Fagerström fanns ingen plats för barmhärtighet, inget straff kunde anses vara för hårt för en kungamördare. Däremot fanns det inget sådant straff inskrivet i lagen. Domen över Jacob Johan löd "jämte förlust av gods och ära även skall mista höger hand, halshuggas och steglas". Han skulle dessutom stå två timmar i halsjärn på tre olika platser i Stockholm och av bödeln bli hudstruken.

Första hudstrykningen ägde rum på Riddarhustorget. Ett vittne berättar om händelsen. Rackarens dräng, en stor stark karl från Södertälje (där han hade varit profoss) skulle slå fem par spö på varje plats. Emellan varje slag var det 1 minut. Folket hurrade och skrek vid varje slag "bra " eller "slå hårdare". Anckarström teg vid första slaget, pep lite på andra, vid det tredje vrålade han och fötterna höjdes från marken. Väl tillbaka i arresten vårdades han för skadorna av stadschirurgus. Nästa dag färdades Anckarström orakad och med en stor slokhatt till Hötorget. Genast vid första slaget skrek den dömde och på det andra började han ropa "Ack förlåt mig, förlåt mig" förmodligen för att beveka det upproriska folket att inte själva anfalla honom. Tredje dagen var det Södermalms tur (Nytorget). Här bodde det vanliga folket som matroser , fabriksarbetare, timmermän. Dessa människor inte bara kastade glåpord utan också dynga och annat från gatorna på Anckarström. När väl den dömde anlände tillbaka till Smedjegården var han nästan halvdöd. Nu återstod bara avrättningen Märkligt nog fick Anckarström själv välja dag för avrättning och han lär ha sagt:

Ack! Uti denna vecka om det låter sig göra för de därtill nödiga anstalterna, om Fredag vill jag dö.

På onsdagen fick hans fru besöka honom en halvtimma. Dagen före avrättningen var han på ett gott humör och natten till Fredagen rapporterar den vakande polisbetjänten lite förundrat att Anckarström:

..sovit oavbrutet med största rolighet och blott bara rört armen en gång under sömnen.

Klockan fem om morgonen den 27 april 1792 vaknar Anckarström och stiger upp. Han klär på sig och äter en stadig frukost bestående av två kotletter, bröd och till detta dracks en stor skål med mjölk. Klockan nio hämtas han från cellen och förs med handklovar till rackarkärran av kyrkoherden i Maria församling Petreius och en pastor Roos. Vagnen eskorterades av 200 man från det blå Livgardet och 400 man från samma regemente bildade spetsgård. (De 200 livgardisterna hade för övrigt Anckarström varit kapten för, man kan ju undra vad de tänkte och kände en sån här dag). När bödelskärran stannade hoppade Anckarström med lätta ben av och småsprang fram till schavotten. Där tog han fram en vit mössa och satte på sig den. Därefter lade han sig ner och yttrade med tydlig och klar röst "Pris och ära vare Dig Herre Jesus innerlig". Då i detsamma skilde bödeln och rackaren huvudet och handen från kroppen. De lät kroppen ligga en stund innan dom vände på den för att blodet skulle rinna ut. Under tiden gick bödeln och rackaren för att spisa frukost som till största delen bestod av brännvin. Därefter började det makabra arbetet. Rackaren skar upp kungamördarens kropp från hals till midja och tog ut alla inälvorna och hjärtat. Sedan styckades kroppen i fyra delar, först på längden sedan på tvären. Huvudet hämtades för att sättas upp på en lång och stor påle. Under huvudet sattes den avhuggna handen fast. övriga kroppsdelar spikades upp på vagnshjul. Till slut sattes en tavla upp bakom Anckarströms huvud där brottet angavs. Detta skedde på Skanstulls avrättningsplats på Södermalm den 27 april år 1792.