Engsö slott

När jag nu har skrivit om Brandklipparen och ni förhoppningsvis läst om detta i föregående stycke vill jag gärna fortsätta att berätta och tipsa om Engsö Slott´s härliga historia. Den ruvar på mången hemskheter och sägnar...

Bland Sveriges många slott och herresäten hör det medeltida Engsö i Västmanland till de intressantaste. Engsö nämns första gången på ett pergamentbrev från år 1185 som finns bevarat hos Riksarkivet. Mitten av 1200-talet ägdes godset av Riseberga nunnekloster och 1300-talet av riksrådet och lagmannen i Västmanland Magnus Gregersson. Fram till Engsö´s nuvarande utseende som byggdes på 1480 talet ägdes godset växelvis av ätterna Bielke, Oxenstierna, och Sparre. Ätten Sparre ägde Engsö fram tills den dåvarande Johan Sigismund Sparre efter många tråkiga omständigheter tvingats sälja Slottet år 1710 för 24025 riksdaler eller 48050 daler silvermynt. Slottet som har varit i Sparres ägor i hundratals år säljs nu till oss karoliner välkända familjen Piper.

Carl XII:s riksråd, rådgivare och Chef över kansliet i fält Carl Piper (1647—1716) fick aldrig se sin egendom som köptes av hans maka Christina Törnflycht (Piper) eftersom han blev tillfångatagen vid Poltava och förd till Moskva 1709. Under sju år verkade han outtröttlig för sina medfångar och landsmän till sin död på fästningen Schlusselburg vid Nevas utlopp i Ladoga. Carl Pipers kista fördes till Engsö där han och makan ligger begravda i två marmorsarkofager under det kor som sonen lät uppföra. Familjen Piper ägde sedan Engsö till år 1971. Som besökare till slottet idag kan man bl.a. se den "fältsäng" som Carl Piper använde sig utav i fält bl.a. vid slaget i Poltava.

Engsö Slott är unik på många sätt, ett är att slottet har haft egen domstol och fängelse. Dess ingång med en imponerande ekdörr finns fortfarande till allmänhetens beskådning. Att ha eget rättssystem utan inblandning av konungen, kronan eller kyrkan var ett oerhört stort privilegium som Engsö hade fram till år 1691 då Carl XI upphävde denna hals och handrätt som systemet kallades. Sista kända dödsdomen som fälldes av Engsö domstol finns nedtecknat från 28 maj 1681 då dömdes drängen Anders Jonsson efter att stulit kyrkorgelpiporna till döden av tolv bönder och Jonas Planck som domare. Straffet ändrades sedermera efter spöslitning inspärrning i Engsö slottsfängelse plus böter tio daler silvermynt.

Ett slott med självaktning skall ju givetvis ha sina egna "spöken" och sägner, det är något som Engsö definitivt inte saknar. Många äro dom som både har hört och sett oförklarliga saker hända. Husfrun på Engsö Britta Bååth som levde i början av 1600-talet var känd för sin ondska och skulle ha drivit två av sina män i en alltför tidig död. En av juldagarna vaknar Britta mitt i natten och ser att det lyser från fönstren i Kyrkan. Hon tror att julottan har börjat och går dit. När Britta kommer innanför kyrkportarna möts hon av en fasansfull syn. I bänkraderna sitter skelett med knäppta händer. Hon hade kommit till de dödas mässa. Britta rusar mot dörren, men det skulle hon inte gjort för nu blir hon upptäckt och två vålnader föreställande hennes tidigare män rusar upp och efter henne. De drar sina gamla värjor för att hugga men når bara en del av Britta´s slöja. Britta faller ihop vid kyrktrappan och avlider tre dagar senare. Värjan med slöjfliken kan fortfarande beskådas i Engsö kyrka. ännu idag går Britta Bååths olycksaliga ande igen på Engsö...och många har sett henne.

I parken på Engsö kan man ibland se en liten kutryggig man med grå långrock. Det är Carl XII:s dvärggunstling Anders Luxemburg som spökar (läs vidare och mer om honom under rubriken Carolineröden) Kommer man till Engsö kan man i trapphuset beskåda bakom massivt pansarglas en gammal guldkedja. Den är 1,5 meter lång. Ingen vet hur gammal ,eller hur den har kommit dit. Ingen har heller kunnat tyda bokstäverna ASVP som är ingraverade. Enligt sägnen kommer den ifrån Djävulen!!! I slutet av 1600-talet ägdes Engsö av Johan Sigismund Sparre. En natt när han inte kunde sova vankade han fram och tillbaka i slottets salar. Han var rastlös och alla andra sov. Även tjänarna sov denna sena nattimma. Sparre ville spela tärning men fann det frustrerande att alla sov och det inte fanns någon som ville spela med honom. Efter ett tag stannade han och skrek rätt ut... "Finns här då ingen som vill spela med mig". "Kom bara, kom vem det vara månde, vän eller fiende, ja om det så vore Satan själv". Han hade knappt hunnit uttala den sista stavelsen förrän dörren slogs upp och en svartklädd främling steg in. En råkall vind svepte över rummet när främlingen sjönk ner vid bordet. Hans ansikte var dolt under en stor krage när dom började spela. Dom spelade under tystnad och Sparre vann hela tiden. Däremot kände han ingen triumf eller glädje över vinsterna. Plötsligt reser sig främlingen (djävulen) och tar fram en guldkedja som han slänger på bordet. Med en ihålig röst säger han sedan "Den är din". Du har vunnit den men kom ihåg denna kedja får inte bäras av någon annan än ägaren till Engsö. Eld ,brand och olycka kommer att drabba om kedjan någonsin förs härifrån. Sant eller inte!? Faktum kvarstår... kedjan finns där och ingen har vågat ta den därifrån. Så mina Carolinervänner ett besök på Engsö är alltid spännande. Glöm nu inte att läsa om Anders Luxemburg under Carolineröden.

Skrivet av Profoss Matz Thuresson